Lördagsnatt med längtan

Gissa vad jag älskar!

Lättsamheten, det opretentiöst kravlösa, värmen i några väl menade ord och samtalen som reder ut!

Livet är underbart,

puss!

Det svåraste i mitt liv, del ett

Det finns tillfällen i livet då de allra flesta av oss möter tankar som närmast gör fysiskt ont i oss. När man hör om ett barn som farit illa. När man tänker på alla djur som varje dag mördas.  När man inser att leksaken hunden tuggar på kanske tillverkats av alldeles för små händer i Kina.

Vad gör andra med dessa smärtsamma verkligheter som värker i ens medvetande?  Det är tungt, vetskapen om allt elände. Det får mig att känna sorg och ilska, men framför allt skuld och skam. Och så sitter man där, tycker att byxorna är för trånga och att skon skaver.

Fredag

Idag hade vi inriktningsdag på skolan. Måttligt spännande kändes det. Kanske var det därför endast fem av oss i klassen närvarade. Temat var engagemang och vår uppgift var att plocka fram något att ställa ut på storsjöteatern när esteterna visar sin musikal. Efter många bittra utlägg om hur meningslöst det känns att överhuvudtaget försöka engagera någon, kom vi ändå fram till att göra några planscher av några favoritserier då fyra av oss älskar fenomenet serietecknande med temat feminism. Det blev många skratt och även den ensamma killen som inte verkade särskilt entusiastisk i övrigt, drog på smilbanden en aning. För de som inte har möjlighet att deltaga och se våra favoriter tänkte jag därför delge några här.

Sara Granér (http://media.photobucket.com/image/%252527sara%20graner/badideasinmyhead/blog/g-1.jpg 2010-02-19)

Nanna Johansson (http://fulheten.com/yesvihar.html 2010-02-19)

Liv Strömquist (http://www.rikedomen.se/serier.html 2010-02-19)

Att ta sig vatten över huvudet

Förra skolterminen tog jag mig an matematik C mestadels för meritpoängens skull men även ifall det vore något som skulle krävas till någon framtida utbildning. Matematik A och B var aldrig någon direkt utmaning och det är trots allt ett ämne jag alltid haft relativt lätt för, därmed tänkte jag någon ödmjuk tanke om att C-kursen knappast kunde vara omöjlig. Dock var det troligtvis hybris snarare än ödmjukhet mina tankar fyllts av och nu inser jag att mitt huvud är doppat alltför djupt ner i vattnet. Det jag kan göra nu är i princip bara att be till gudarna* om att godkännas i kursen och förtjäna de där extra 0.5 poängen för att öppna framtidsdörrarna en aning.

*Gudarna; ifall de är flera och för säkerhets skull vill man ju förstås tillbedja dem allihopa, men jag säger detta med hopp om att Gud** inte ska bli upprörd.

** Finns det nu bara en Gud lär denne visserligen bli mycket förfärad över mitt polyteistiska leverne enligt hans anhängare och förlåter det aldrig, låser pärleporten och kastar mig i helvetets eldar – men värst av allt; jag lär inte godkännas i matematik C! Dilemma.

den tjugotredje

Det är alltför hårt när missanpassningen är påträngande och man kvävs av förtvivlan. Mitt största problem i livet är min oförmåga till avslappning, mina orimliga krav på mina kära och missnöjet för det minsta. Vad jag borde göra är att försvinna för en tid, får man det?

För tillfället är det inte möjligt. Jag får drömma.

I livet

Jag tycker så mycket om äldre människor. Trevliga och lugna. Humoristiska (och pigga). Jag älskar att stanna för att prata med äldre (60+) främlingar kalla kvällar när tiden står still.

Jag tycker så mycket om att utvecklas. Små saker som att vara med i skolans luciautlottning är saker som skrämmer mig och ger mig spänning.

Jag tycker så mycket om Zicko. När jag inte är med honom längtar jag och saknar. När jag tittar på honom känner jag en sådan kärlek att det gör ont i mig.

Och människor.
Skogen och fullmånen.
Polkagris och te.
Tragik och kroppskontakt.

Att leva!

Fredagsnatt

Zicko skänker mig insikter; oron är kärlekens baksida. Och  jag känner mig oftare vilsen nu än nyss.

Novemberkväll

Längtan i novembermörkret:

Att finna tid till att lyssna på musik. Norah Jones. Dolly Parton. Koop. Cat Stevens. Simon and Garfunkel, Danel Lemma och Ane Brun. Nina Ramsby. Melissa Horn och Sofia Karlsson. Att finna tid till att måla. Dansa och att lära mig nya saker – sticka, virka och dansa tango. En till hund. Att sy. Katter. Afrika. Efter tid för mig själv.

Efter en kopp te.

Onsdagskvällen

Efter en, för min lycka fördelaktig, tid har mina tår åter funnit jorden och jag inser att själen efter ovillkorlig glädje tar en större smäll av världens tragik och olycka än den sårades av det innan. Och man kommer ihåg – lidandet och sorgen, missanpassningen och oförståelsen. Och där står man som ett fån då man trott att resten av världen upplevt fullkomlig tillfredsställelse som jag. Men så fel. Alkoholiserade människors djur lever kvar i obalansen och barnens högstadietid är fortfarande lika kaotisk, pubertala tonårspojkar är ännu vilsna och Afrikas barn svälter än. Åt det vet jag inte vad jag kan göra och inget i min tankevärld har förändrats där onödigt mycket energi spenderas på tankar som middagen och disken och tvätten och soporna. Ytterligheter.

Tattoos

Tatueringar. (Pengar…) Jag vill smycka min kropp så mycket. Närmast planerar jag att skriva Zicko på på vristen. Det vore fint, dumt tycker vissa. Sedan önskar jag att kunna göra en halv sleeve på min högra arm där jag redan har lite blommor. Hur den skulle ta form är det ena problemet. Hur den skulle batalas är det andra. Men jag spånar och klurar. Det är ju så förbannat snyggt.