Efter en, för min lycka fördelaktig, tid har mina tår åter funnit jorden och jag inser att själen efter ovillkorlig glädje tar en större smäll av världens tragik och olycka än den sårades av det innan. Och man kommer ihåg – lidandet och sorgen, missanpassningen och oförståelsen. Och där står man som ett fån då man trott att resten av världen upplevt fullkomlig tillfredsställelse som jag. Men så fel. Alkoholiserade människors djur lever kvar i obalansen och barnens högstadietid är fortfarande lika kaotisk, pubertala tonårspojkar är ännu vilsna och Afrikas barn svälter än. Åt det vet jag inte vad jag kan göra och inget i min tankevärld har förändrats där onödigt mycket energi spenderas på tankar som middagen och disken och tvätten och soporna. Ytterligheter.
Arkiverad under: Ganska personligt
Hej! Har hamnat här av en ren slump och blev jätte förvånad men såklart oxå jätte glad när jag fick se att du gillar min blogg!!!! Kul!