Det finns tillfällen i livet då de allra flesta av oss möter tankar som närmast gör fysiskt ont i oss. När man hör om ett barn som farit illa. När man tänker på alla djur som varje dag mördas. När man inser att leksaken hunden tuggar på kanske tillverkats av alldeles för små händer i Kina.
Vad gör andra med dessa smärtsamma verkligheter som värker i ens medvetande? Det är tungt, vetskapen om allt elände. Det får mig att känna sorg och ilska, men framför allt skuld och skam. Och så sitter man där, tycker att byxorna är för trånga och att skon skaver.
Postat i: Ganska personligt
