Zicko skänker mig insikter; oron är kärlekens baksida. Och  jag känner mig oftare vilsen nu än nyss.

Längtan i novembermörkret:

Att finna tid till att lyssna på musik. Norah Jones. Dolly Parton. Koop. Cat Stevens. Simon and Garfunkel, Danel Lemma och Ane Brun. Nina Ramsby. Melissa Horn och Sofia Karlsson. Att finna tid till att måla. Dansa och att lära mig nya saker – sticka, virka och dansa tango. En till hund. Att sy. Katter. Afrika. Efter tid för mig själv.

Efter en kopp te.

Efter en, för min lycka fördelaktig, tid har mina tår åter funnit jorden och jag inser att själen efter ovillkorlig glädje tar en större smäll av världens tragik och olycka än den sårades av det innan. Och man kommer ihåg – lidandet och sorgen, missanpassningen och oförståelsen. Och där står man som ett fån då man trott att resten av världen upplevt fullkomlig tillfredsställelse som jag. Men så fel. Alkoholiserade människors djur lever kvar i obalansen och barnens högstadietid är fortfarande lika kaotisk, pubertala tonårspojkar är ännu vilsna och Afrikas barn svälter än. Åt det vet jag inte vad jag kan göra och inget i min tankevärld har förändrats där onödigt mycket energi spenderas på tankar som middagen och disken och tvätten och soporna. Ytterligheter.

Tatueringar. (Pengar…) Jag vill smycka min kropp så mycket. Närmast planerar jag att skriva Zicko på på vristen. Det vore fint, dumt tycker vissa. Sedan önskar jag att kunna göra en halv sleeve på min högra arm där jag redan har lite blommor. Hur den skulle ta form är det ena problemet. Hur den skulle batalas är det andra. Men jag spånar och klurar. Det är ju så förbannat snyggt.

Uppdatering:

Stress och människor. Reseplanering och katthem. Studier, Zicko och arbete. Socialt liv och samliv. Körkort och framtidsplaner. Drömmar, kärlek och livslust.

Och jag vill ha mer. Mer skapande, mer pengar. Människor, djur och upplevelser.

Gud. Livet är så hårt. Livet är så hårt när det är den sjunde och man äger 625,63 kronor varav 350 ska betala högskoleprovet och 209 hundmaten.

Ikväll är jag inte alls så glad och inspirerad som jag varit när jag skrivit de föregående inläggen. Istället känner jag mig lite sorgsen. Tycker inte alls om att nya människor plötsligt kommer in i ens liv för att sedan förvinna lika hastigt innan man är redo för deras frånvaro och man precis lagt märke till deras existens. Det är så oerhört frustrerande att inte kunna kontrollera var de fina människorna bor, flyttar eller känner – deras icke ömsesidiga känslor är det värsta.

Idag har jag varit på skolan och lagt upp schemat för den kommande terminen. Det kommer bli så skönt och slappt. Det har verkligen lönat sig att slita ont i två år. Tidigare har jag pluggat ungefär elva ämnen åt gången, nu blir det sex stycken och efter jul bara fem. Underbart! De kurser jag ska läsa är Projektarbete, Religionskunskap B, Matte C, Engelska C, Rättskunskap, Människan socialt och kulturellt, Svenska C och Filosofi B. Bara massor av roligt! Ingen mer spanska, idrott eller historia heller.

Och sen tar jag studenten! Jag är så fantastiskt glad idag.

Så många människor, platser och djur. Färger, ljud och mönster. Upplevelser och främlingar. I så mycket förälskar jag mig och på så mycket vill jag lägga min kärlek. Jag är så lycklig!

Min guldklimp kräktes upp frukosten, jag lyckades få honom han missa soffan men istället landade det på mattan. Sedan gick han ledsen iväg och kräktes på min andra matta. Det gjorde så ont i mig, stackars liten. Sen tog jag honom i knät, pratade med honom och klappade försiktigt över ryggen. Han såg så ynklig ut.
   Nåväl. Idag ska jag liksom igår bege mig till körskolan och plugga. Har som ambition att bli klar med teoriprovet nästa månad, synd att det är så tråkigt. Sedan ska jag jobba. Egentligen hade jag föredragit att spendera tiden framför datorn och matat mig med inspiration från alla de underbara bloggar jag har hittat med kreativa människor som gör det jag mest av allt vill just nu, sy. Det kliar i fingrarna och det finns massor av saker jag vill göra!

Favoriter:

Retro Elephant

En pysslare

Solig

Florin pysslar